ondirecting

 

det förekommer där det inte bör förekomma, men nog är det bättre att vara neutral där det även förekommer hatobjekt där det inte bör förekomma, i skolan tänker jag då. Jag vet inte var jag är på skalan. eller, jag vet ju att jag inte är favoriserad, misstänker att jag svävar i gränslandet mellan neutral och ogillad. framtiden får väl utvisa hur det egentligen ligger till.

 

igår efter att ha trotsat väder och vind och tagit oss ner på stan för att gå på designjulmarknaden på hamnmagasinet (där vissa flörtade till sig gratis påtår medan andra var tvugna att betala) firades första advent in natten till idag med glöggkväll, ute härjade snöstormen, inne var det tända ljus och starkvins- och herrgårdsglögg. Vi testade också öl med julmust, det var gott.

 

Idag försöker jag läsa Dracula men blir nervös och rädd, dåliga nerver och allt sådant ni vet.

 

Jag sitter hemma och läser. och läser och läser. analyserar och sliter mitt hår. för tillfället stirrar jag också på aftonbladets ticker över Sverige-England matchen. hatar att göra så, men vi har ingen TV. Den är inplastad tillsammans med diverse möbler mitt på vardagsrumsgolvet. det har vår nyfunne vän Pär gjort! Pär är en man som kommer hem till oss varje morgon runt sju och spacklar målar och tapetserar! Han har väckt många spekulationer och diskussioner mellan mig och amanda. Jag tror att han är ungefär 37, gift/skild med barn, väldigt snäll (det ser jag på hans ögon) blyg och en redig karl. Amanda tror att han är 32, absolut inte gift och absolut inte har barn, för att han är för sävlig och dum. Amanda försökte på sitt vanliga stalker-manéer att luska fram en ålder på honom, men hittade bara en 52åring, känns inte rätt någonstas! Det känns som att vi måste ha en utfrågning snart! bju på lite kaffe, surra lite.

dum var jag när jag stavade fel på ett namn. något inlägg ner har jag skrivit om mandys okontrollerade lycka i samband med sonnys gruppbyte. men åh så dumt! här antog man att sonny stavades sonny. När man tänker efter på vem den här personen (som jag aldrig har träffat, men hört desto mer om) är borde jag förmodligen antagit annorlunda och i så fall korrekt, han heter Zonny, Zonny med Z.

 

*kollektivt "Ahaa" från samtliga som genast när ett Z kom in i bilden förstod vilken typ av människa Zonny är.

 

och så fortsätter jag efter att helt omotiverat bölat när jag pratat med pappa i telefonen med att lyssna på transatlanticism ("transat, tratlant, tras..?" "Nej: trans-atlantic-ism." "Trans-atlantic-ism JAHA! Trans. atlantic. ism. transatalanticism!") och känner mig plötsligt deppad i hela kroppen trots att jag egentligen mest bara har saker att vara lycklig för.

 

Idag firar vi. Vi firar att Sonny har lämnat Amandas grupp! Vi har skålat i julmust köpt extra mycket toapapper och A har glömt bort att vara upprörd över att hon inte bor i en dator. Sen skrattar vi och förundras, åt detta:

 

 

och tiden bara springer förbi, nitton timmar känns som fyra. och allt vi gör är att stirra. och le. och nej, ingenting blir gjort.

 

jag blir spattig när jag är ensam hemma. Hör ett ljud, tror att det finns någon som gömmer sig på mandys rum, under sängen i gästrummet, någon som trycker sig mot väggen när jag kommer runt ett hörn.

 

Min vän Liam har åkt bort, långt bort för att vara under vatten. Det är många som varit, men inte jag. Jag vill också vara under vatten, eller vid vatten, eller i vatten. jag vill ha dag med en utsikt som inte är campus. Jag vill gå och gå och gå bland det som består. träd, stenar, sjöar, luft. jag vill andas. fritt och inte koncentrerat. jag vill känna något oändligt, som inte känns avgränsat. Ibland blir jag orolig att det ska leta sig in under min hud, in till min hjärna och lysa ur mina ögon. som någon som är fast.

Jag vill röra mig, inte frysa på plats.

 

vad sämst jag är på att underhålla den här bloggen! Jag har inte ens varit överhopad av saker (eller kanske men jag har i alla fall inte underhållit överhopningen heller). kära vänner många tjatar om snö. snö hit och dit, och jag har tänkt att det är för tidigt, jag är inte färdig med allt annat än. men så fick jag en känsla av julen, av att vara hemma. mer precist fick jag en stark längtan att på annandagen göra en termos med varm choklad och gå med min bästa vän till curlinghallen och kolla på när gubbarna spelar. I den önskan tillkommer att vandra dit upp med snö som knarrar under skorna i den romantiska vita stillhet som alltid infinner sig vid den tiden. Åh det vill jag göra i år. Jag vill så mycket att det känns ungefär som att annars dör jag!

 

 

men nu lyssnar jag på den varje dag flera gånger om dagen.

och Sara's dans är det sötaste, jag blir störtförälskad!

 

 

Det är inte så jävla svårt att göra slut på en oändlig upprepning. Jag insåg det en dag förra veckan. konstigt hur man faktiskt kan veta exakt hur något ligger till, så bra att man till och med kan uttala det. men man förstår ändå inte innebörden. till exempel att du har slösat tid på nonsen du egentligen skiter i. jag tror att det är det oförståeliga som fascinerar mig. och som i någon annan slags cirkel fascineras jag av att jag inte förstår samtidigt som jag förstår precis.

 

och så skönt det ibland kan vara att bara säga nej. tack. hej. för att sedan slippa den där outhärdliga tyngden av dåligt samvete.